I lördags tog cancern min morfars liv. Han hade varit stark så länge och stått upp så länge och kämpat mot detta som hände. Det som inte fick hända. Det är så hemskt att det finns en sån sjukdom som verkligen äter upp en människa innifrån, det gör så ont nu och kommer göra ont imorgon också i både mig och de närstående till min morfar. Han förtjänade att leva föralltid för han var en sån vacker människa både in och ut. Som jag skrev så kommer det vara jobbigt nu och en framtid framöver men jag kräver inte att han skulle leva vidare, det blev tillslut för mycket för han att klara av och det jag kräver är att man en dag finner ett botemedel mot den sjuka sjukdom. För den har inte rätten att bosätta sig i en människas kropp och förstöra ens liv! Jag hatar cancer.
HATAR
HATAR
HATAR
Saknar morfar så det gör ont och ännu känns det inte verkligt att en sån stor del av mitt liv, min uppväxt och barndom har gått bort. Det är inte rättvist och det var inte såhär det skulle vara.
Önskar att han har det bra dit han har kommit nu och lovar mig själv att leva vidare för honom. Det hade han velat och det ska jag göra. ♥